En saga – del 1
Oron är som en fluga som flyger omkring och surrar i hela kroppen. Mest surrar den runt i bålen och vill liksom aldrig stanna upp.
Varför finns flugan där?
Vem släppte in den?
Min fluga heter Allan, han kom in när jag blev rädd.
Han älskar att flyga omkring inne i mig, dag som natt.
Bzzzzzz, bzzzzzzz, bzzzzzzz låter han.
Hörru Allan, kan du sätta dig ner så jag får prata med dig? Frågar jag honom.
Bzzzzz, Bzzzzzz, Nej!
Varför?
Bzzzzz, om jag stannar då försvinner jag. Svarade Allan.
Men snälla Allan, stanna! Jag orkar inte höra på surret och känna detta sus i kroppen!
Bzzzzz, nej! Jag dör då Jag vill inte dö! Desto längre jag finns här, desto svårare får du mig att stanna, och att dö! Förresten om du lyckas få mig att dö… så finns det fler av mig som väntar på att flyga!
Jösses, tänker jag, vad har jag gjort?
Hur kunde detta hända?
Jag vet att jag har varit lugn och då har känslan varit som en sten i magen, en mjuk rund sten som ligger still.
I detta surrande måste jag få reda på varför jag inte känner lugnets sten längre…
Jag ropar till Sten:
Sten, jag vill prata med dig! Hör du mig?
En lugn viskande röst svarar mig:
Jag hör dig alltid, vad vill du?
Snälla Sten, varför är du så tyst? Kan du hjälpa mig att bli av med Allan?
Allan försvinner så fort du slutar mata honom. Svarar Sten.
Jag matar inte flugor! Nej Sten, du har fel! Jag matar inte Allan, svarar jag medans tårarna rinner ner för mina kinder. Jag är så arg!
Du matar varje gång du tänker en rädd tanke, varje gång du blir arg, ledsen eller förtvivlad. Dina tankar håller honom vid liv.
Men, hur kan mina tankar bli till mat åt Allan? Frågar jag…
Kära barn, svarar Sten, tankar är energi. Vi lever alla på energi. Maten du äter är energi.
Okej, jag tror jag fattar… Men hur ska jag ändra mina tankar. HUR kan jag sluta att vara rädd, arg och förtvivlad?
Sten pausar ett tag, och frågar:
Vad är motsatsen?
Vad menar du Sten? Motsatsen?
Ja, motsatsen till det du vill sluta föda med dina tankar?
Motsatsen till rädd är modig, arg är glad och förtvivlad är lycklig, svarar jag.
Så om vi skulle ta och vända dina tankar till att fokusera varje dag på att se det som gör dig glad och lycklig, för att hitta modet inom dig. För vet du vad, allt finns inom dig! Du är som ett helt universum innanför ditt skal. Där inne finns allt… Men för att maskineriet ska fungera behöver du få ordning på dina tankar!
Nej, nu snurrar allt runt… inte nog med Allans surrande, men det här blev för mycket Sten! Svarade jag uppgivet.
Ok! Vi provar igen. Du bor i universum, dvs. du är en liten del. Samtidigt finns universum inom dig. I dig själv kan du skapa vad du vill, genom dina tankar och känslor. Just nu har du skapat Allan, genom din rädsla och frustration. Allan skapar oljud, som gör att du inte kan tänka klart längre.
Plötsligt blir vi avbrutna av Allan.
Han surrar allt högre och skriker:
SLUTA LYSSNA PÅ STEN! HAN LJUGER! BZZZZZZZZ. Fortsätt gå tillbaka och fundera på allt hemskt som kan hända! Du vill väl inte mörda någon? Nu smider du planer med Sten att mörda mig!
Självklart vill jag inte mörda någon, men är det mord eller självförsvar, tänker jag…
Sten börjar viska igen:
Allan är inte ensam, han har en stor släkt av fler Allans, så försöker du ta död på honom kommer han tillbaka, mångfalt. Du kan inte mörda honom, för han krymper bara ihop och ligger liten för att lurpassa på dina tankar. Du kan däremot bli duktigare på att hitta din flugsmälla. Direkt när du här surret, kan du slå ner honom och få lugn igen. Viskar Sten.
Det är inte många som är medvetna om att de har en flugsmällare i sitt inre universum, men det finns. Många människor lever sina liv och låter tillslut en hel flugsvärm med Allan bo inom dem. Du ska vara glad att du bara har en Allan, för han är pigg på att bjuda in sina andra Allans. När han gör det, blir du den som sprider oron till dina vänner. Allt du säger och gör är för att sprida oro och frustration. Dina rädslor tar över ditt liv och du ser alltid det värsta i allt! Då hjälper du Allan att flytta in hos andra.
Men, hur kan andra vilja ta emot en Allan, undrar jag?
Det gör de när de tror på det du säger.
Nej, vänta lite nu, avbryter jag. Hur kan andra tro på vad jag säger, när jag förmedlar mina känslor, dvs. min oro?
Har du provat? Frågar Sten.
Jo, i och för sig… Det har ju hänt att jag har berättat något som jag har läst eller hört som inte har varit positivt…
Du ser, säger Sten, så fort du läser eller hör något som någon säger, kan du själv välja om du vill tro på det! För du VET endast det du själv har upplevt, allt annat väljer du att tro på. Om nu den du lyssnar på berättar något som gör dig rädd, och Allan börjar surrar… DÅ kan du välja om du vill tro på det eller inte! Ta då med i beräkningen, att om det inte händer har du mått dåligt i onödan… OM det händer, ja då har du mått dåligt två gånger… Finns det då någon anledning att låta Allan surra runt och få dig att må dåligt? För, vad är det värsta som kan hända? Allan vill att du ska må dåligt, för då kommer hela hans familj och gör honom sällskap. Han gillar nämligen inte att vara ensam…
Sten tar en konstpaus och fortsätter:
Ju högre han surrar, desto lättare har han att få dig att tänka rädda tankar, det är då det blir fler Allans. För att få stopp behöver du bryta dina tankar och känslor, men det är lättare sagt än gjort. Du behöver först inse hur Allan skapats och hur han förökar sig. Dvs. genom oro och rädsla. Det kan vara så enkelt som att ställa sig frågan varför? Varför är jag rädd? Vad tror jag ska hända? Tänk om det inte händer… Stanna där, och ställ dig frågan: – Hur är det idag? Har det hänt idag? Ta en dag i sänder och inse att du behöver inte vara rädd IDAG, för något du TROR ska hända imorgon!
LEV IDAG!
Och där dog Allan för denna gången….
Fortsättning följer….
Det var allt för idag mina vänner…
Tillsammans bygger vi en medmänsklig hållbar framtid 💖.
Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!
Gunilla
den problemlösande och kreativa designern/företagaren på Walwet