Hur är det man menar när man säger man kokar en groda…

Att koka en groda, då låter man vattnet sakta koka så att grodan inte märker att den blir kokt, utan njuter av värmen… myt eller sanning?

I dagens inlägg spelar det inte så stor roll, det är mer liknelsen jag är ute efter…

Så vad har en kokt groda med dagens inlägg att göra?

Redan i Indien!

När jag var 26 år bodde jag i Indien, närmare bestämt i Kashmir under rådande inbördeskonflikter. (Vilka forsätter än i dag…)

Jag och min man (dåvarande sambo) flyttade dit på ett projekt (vattenkraftverk) som skulle pågå i flera år.

Det var ett stor äventyr att flytta dit på stenåldern, du vet den där tiden innan mobiltelefoner och internet fanns…

Vi bodde på en ”foothill” till Himalaya på en ganska hög höjd, även om vi bodde i en dalgång. Eftersom det rådde inbördeskonflikter var vår camp inhängnad med murar, taggtråd och med glasflisor på toppen.

För att komma ut eller in fick vi passera porten där militär vaktade.

Vi var c:a 300 hushåll med mestadels svenskar, men även några norrmän och engelsmän. Så det var som en egen liten by med egen mataffär, sjukstuga och skola.

Efter några månader kom en insikt från klar himmel…

Det är precis på samma sätt som hemma i Sverige!

Dvs. vi fick det lite sämre.. alla satt och ”knorrade” i sina hus, men ingen reste sig upp och sa ifrån!

Det upprepade sig ideligen, så fort diskussionerna blev lite vildare i husen – PANG då kom nästa ”nyhet” med: lite sämre…

Det var en högst obehaglig känsla när insikten kom att det var precis som hemma… lite sämre hela tiden, och ingen gjorde något åt det – inte ens jag.

Bofors kanoner!

Under de år som vi bodde där hade vi alltid en resväska packad med våra viktigaste saker…

Varför? Jo vi bodde inte så långt ifrån den Pakistanska gränsen, så ifall de skulle storma in skulle vi inte behöva packa, utan bara ta vår väska och ge oss av. (Vart vi skulle bege oss var det ingen som sa…)

När det var dags för nationaldagar, Pakistans och Indiens, då rullades det ut Bofors kanoner runt om vår camp…

Nyfikna som vi var, gick vi självklart ut och tittade på dessa mäktiga pjäser. Det som var märkligt var att de var riktade mot campen..? Men det hette att de var riktade över campen…

Självklart levde man där med en ständig rädsla, en rädsla för något man inte visste; vad kunde hända eller om det kunde hända.

Rädslan gjorde också att när det blev lite sämre, tröstade man sig med att det värsta hade ju inte hänt…

Sakta kokades grodan… och blev så foglig, trött och döende…

Sopor och avgifter

När vi väl flyttade hem från Indien hamnade vi i Kungsbacka och senare på Onsala halvön.

Som en godvän sa till min mamma för tjugo år sedan: Nuförtiden kan visst både kreti och pleti flytta ut på Onsala (!).

Hur som helst, detta inlägg handlar om att koka en groda och den grodan fortsatte sitt kokande på Onsala…

När vi hade bott där några år ändrades sophämtningen från varje vecka till varannan vecka. Vi som hade blöjbarn var väl inte överförtjusta men det gick inte att ändra.

Man kan ju då tänka att om vi har kvar samma storlek på kärlet blir det halv avgift… eller? Nope, samma avgift med varannan vecka tömning.

Jag tänkte att nu måste det bli ramaskri, det är ju en 100%ig höjning av avgiften. Var det någon som skrev något i tidningen? Nix. Tyst!

Åren går, vi flyttar vidare till Varberg och vi hamnar i en ny sopkarusell.

Vi krävs att sopsortera och straffas med en extra avgift om vi inte slänger matsopor: Ve dig som äter upp all mat och inte kastar någon. Då får du betala straffavgift när de inte har några matsopor att göra biogas av…

Grodan fortsätter kokas…

Hur kan man se en kokt groda idag?

Vi går snart in på andra året i denna pandemi.

En pandemi som har lugnat ner det mesta, vilket har gjort att insikt efter insikt lägger sig som ett pärlband.

Vi skräms hela tiden – var rädd!

I början talade man om antal döda, för att sedan övergå till antal smittade. Nu talas det om antal vaccinerade för att samtidigt säga att det behövs tre sprutor, viruset har muterat sig och är ännu mer smittsamt!

För den som inte skräms så lätt, utan börjar läsa statistik, kommer snabbt underfund med att det är något som inte stämmer och blir genast belagd med foliehatt. Censuren växer sig allt starkare.

Samtidigt stängs samhället ner undan för undan och vi får det lite sämre för varje dag…

Grodan kokas… och kokas…

Till sist en fråga som jag gärna vill ställa till dig:

När fick du det lite (eller mycket) bättre?

Det var allt för idag mina vänner…

Tillsammans bygger vi en medmänsklig hållbar framtid 💖.

Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!

Gunilla

den problemlösande och kreativa designern/företagaren på DesignWerket