I dag är egentligen en väldigt speciell dag, för det är min födelsedag… och den blir en speciell dag…

För det är den första födelsedagen på 54 år som jag inte FÅR träffa min mamma oavsett om jag VILL eller inte!

Nu tycker du säkert att jag är oerhört otacksam! För det är inte många 54-åringar som har sina mammor kvar i livet, och ärligt talat navelsträngen klipptes för 54 år sedan.

Jag är så trött på hela denna virus karusell, där någon bestämt att man ska låsa in alla gamla på sina boenden…

De FÅR gå ut om de vill, men OM de skulle träffa sina anhöriga utomhus, UTAN övervakning och utan ett plexiglas, har kommunen rätt att slänga ut de från sitt boende.

Man har också rätt som kommun att göra egna lagar och föreskrifter, för att förstärka den tillfälliga lag som regeringen har stiftat.

Så varför hamnade jag i en kommun som har fått för sig att en 97 åring som är kraftigt deprimerad med psykos, inte får lov att träffa sin dotter och 12-åriga dotterdotter utomhus?

VARFÖR är hennes liv så viktigt att man till varje pris ska hålla henne ifrån sin familj?

Varje dag som jag pratar med henne är hon så ledsen, hon tror att Hitler har kommit tillbaka, men ställer sig ändå undrande varför Hitler inte låter henne träffa oss..? (Min mor kom som flyktning till Sverige under kriget) För under WW2 fick man åtminstone träffas… Hon tror antingen att jag sitter i fängelse, eller att jag har emigrerat. Och hennes oro över mig stiger för varje dag..

Man har byggt ihop ”käcka” plexiglas, så att vi ska kunna mötas utomhus på var sin sida glaset.

Reglerna är att alla barn under 15 år inte får träffa sina äldre utomhus med plexiglas. Socialtjänsten i vår kommun har gjort en studie och kommit fram till att alla barn under 15 år smittar sina anhöriga genom plexiglaset. Denna studie är dock hemlig pga pandemin…

När man som min mamma endast ser 10% på ett öga, gör detta glas att de 10% blir till 0%… Plexiglaset som är helt utan hål gör att man hör inget, och har man redan nedsatt hörsel… ja, du fattar… hon hör inte vad vi säger.

Vi har provat att mötas vid två tillfällen med detta plexiglas och båda gångerna har fått en ände med förskräckelse… hon var mer förtvivlad efter mötet än innan… Samt att hennes dotterdotter fick inte vara med, eftersom hon är under 15 år…

Jag har under en längre tid haft mail-konversation med kommunen.

Enligt socialstyrelsens rekommendationer kan man göra undantag gällande besöksförbudet, om den boende är mycket orolig och lider psykiskt av att inte få träffa sina anhöriga. 2 minuter innan man stängde för semester, fick jag svar att min mamma mår så bra psykiskt så det fanns ingen anledning för något undantag… Trots att jag inte bett om att få gå in på boendet eller att få krama om mamma…

Det enda jag begärde var att få träffa mamma utomhus tillsammans med min 12 åriga dotter UTAN plexiglas. Jag har till och med erbjudit mig att iföra mig handskar och munskydd, även om vi sitter utomhus med minst 2 meter emellan.

Så varför vågar man inte låta oss träffas, och då helt enligt folkhälsomyndighetens rekommendationer?

Är det att man tror att ALLA kommer att kräva att få träffas utan plexiglas? Varför skulle man göra det, om det fungerar bra med glaset?

Jag hade aldrig begärt att få ett undantag om det hade fungerat.

Varför är det ok för personalen att arbeta utan skydd inomhus med henne och hennes grannar?

Vad är det som säger att de inte är smittade?

Vilken garanti kan kommunen lämna att personalen inte är smittade, och varför utgår de ifrån att jag är det?

Hur kan socialtjänsten säga att man kan träffas utomhus enligt FHM rekommendationer, men kommunen tillåter det endast med plexiglas?

Vem är det som till varje pris vill ta död på min 97 åriga mamma genom att låta henne bli mer och mer deprimerad för varje dag som går?

Tusen frågor som vanligt… och jag är så ledsen för att jag inget kan göra längre…

Jag hade en chans att ansöka om ett undantag, och det gjorde jag när jag fick ett nej. Nu har jag ingen mer chans att ansöka om undantag för i dessa tider, har man bara en chans…

Jag undrar bara vem är det som bestämmer över våra liv???

Om min mamma får viruset när man nu har skyddat henne, vems är ansvaret?

Vilka andra konsekvenser har detta fått?

Jo, hennes räkningar och deklaration har samlats på hög… I lördags var jag utanför boendet och lämnade godis till personalen, varpå jag fick en hög med brev.

Brev datumstämplade i april, maj och juni… Innehållandes räkningar och inkassokrav… Vems är ansvaret att jag skall få dessa brev? Mitt?

Hon hade även fått brev från skattemyndigheten med hot om vite på 2500:- för att hon inte har inkommit med sin deklaration… Vems är ansvaret? Mitt?

Snälla skatteverket ni måste väl ändå förstå att det pågår en pandemi… där gamla människor hålls inlåsta…deras enda inkomst är pensionen och den måste ni väl ändå ha koll på. Varför ska en 97 åring deklarera eller straffas för att hon inte har gjort det?

Sunt förnuft

Pandemin har satt sig mer i människors hjärnor än i lungorna… Det sunda förnuftet är som bortblåst och vi verkar bli mer och mer hysteriska för varje dag…

För ärligt talat, tänk efter lite… VARFÖR är det viktigt att skydda de gamla från viruset? VEM är det som har dött i pandemin? De senaste fyra veckorna är det 96% av de som har dött, som är de vi har skyddat (70+)… (källa: Svt)

Hur kunde det bli så?

Alla som blir sjuka på äldreboendena får palliativ vård direkt… INGEN kommer till sjukhuset utan får morfin och dör inom kort… (källa: Svt)

Detta pga att man värderar att de ändå inte kommer att leva så länge till… så varför får de inte bestämma VEM de ska träffa när de ändå har fått dödsstämpeln på sig?

Varför är det så viktigt att de inte får träffa sina anhöriga, som är den enda ljusglimten de har i livet?

Känns det bättre att de blir smittade av personalen?

Eller är det helt enkelt så att man är rädd att de anhöriga ska smitta personalen..?

Finns det någon som har frågat de gamla vad de vill..?

Vad är ett liv värt?

Det kan vi fundera på…

Ledsen om jag fått dig att sätta kaffet i vrångstrupen, men jag kände att jag behövde pysa ut lite… igen ?.

Jag vill på intet sätt genom mitt inlägg klanka ner på någon personligen.

Alla inblandade i min mammas situation gör det bästa de kan utifrån sina perspektiv.

Jag är oerhört glad och tacksam för den fantastiska personal som omger mamma dagligen, och jag har full förståelse att de lever sina liv som vanligt när de inte är på jobbet.

Det jag vill är att du som läser börjar att använda dina tankar, och fundera på vad det är som egentligen händer runtomkring oss just nu… Du behöver lyfta blicken och se det stora perspektivet… För någon anser att våra liv inte är värda ett sk-t…

Så… Grattis till mig ? och till dig som kan träffa dina nära och kära när du själv vill ?