När började vi dela upp oss?

I färg och åsikter?

Om vi tittar på alla saker vi har omkring oss, exempelvis skor, så är de alla skor, oavsett om de har höga klackar, är lila eller inte.

När du går ut för att köpa en tröja, är alla tröjor tills du har bestämt dig för vilken färg du vill ha… då blir det en blå tröja. Men fram tills du har bestämt en färg är alla tröjor.

Varför är det inte likadant när det gäller människor? Varför sätter vi färgen först?

Med människor måste man dela upp alla i fack. Antingen politiskt, religiöst, kön eller efter hudfärg.

För mig är detta helt obegripligt.

Jag förstår att vi alla är olika beroende på våra erfarenheter, men vi är ju i grund och botten samma, likadana människor – eller?

På andra sidan Atlanten…

När man följer vad som sker på andra sidan Atlanten blir man helt förbluffad över detta politiska raskrig som har uppstått.

Varför ser man inte till människan, utan färgen?

Varför ser man inte till människan, utan vilken politik man har?

Alla skyller allt på presidenten oavsett vad det än är, men varför skyller inte andra länder på sina stadsöverhuvuden när det bråkas eller något allvarligt händer?

Kan en person ta ansvar, för alla andra människors beteende?

Ta ansvar!

Det är så lätt och skönt att skylla allt på alla andra och inte behöva ta ansvar själv.

Men vill vi verkligen ha det så? Att hela tiden kunna skylla allt på någon annan?

Här hemma i Sverige är alla rädda, rädda för viruset och för sommaren… Vad ska hända?

Är vi verkligen säkra på att alla är rädda? Eller kan det vara så att de som är rädda är de som hörs, och de som inte är rädda orkar inte ta debatten?

Du kan läsa mer om att bota rädslan i mitt inlägg >> HÄR

Stå upp…

Hur vore det om de som inte är rädda berättar det för dem som är rädda.

Så kanske de som är mest rädda, kan känna sig mindre rädda?

När vi inte vågar säga vad vi tycker, kommer ingenting att ändras.

Allt kommer att vara som det alltid har varit; med svensken som knyter näven i byxfickan och sväljer olustkänslan.

Vill du verkligen vara den personen?

Eller vill du vara den som ser alla som människor, och inte dömer någon från utsidan, utan ser varje människa som den hen är?

Vi är alla ett…

Genom att förstå att vi alla är ett och att vi har rätt att tycka olika, så länge vi kan förstå att vi har olika erfarenheter, kan vi också finna fred i våra hjärtan.

Trots virus och politiska raskrig behöver vi komma varandra närmare, och se att vi tillsammans kan skapa en vacker framtid där alla får plats. Oavsett politik eller hudfärg.

Jag tror i grund och botten att vi alla önskar fred, och harmoni med varandra och vår jord.

Det handlar om vår attityd… väljer vi en positiv attityd ser vi gott, väljer vi en negativ hittar vi fel på allt och alla, så vilken attityd väljer du idag?

Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!

Gunilla

den problemlösande och kreativa designern/företagaren på DesignWerket