Alla vägar bär till Rom… säger ett gammalt ordspråk.

Ja, det gör de nog.

Vad som leder framåt och egentligen har en mening, är allt vi säger och gör.

Ibland är vi lata och gör ingenting, och det kanske är meningen.

I slutet av december satt jag i Grekland och funderade över mina senaste 10 år och vad jag hade åstadkommit.

Jag kom till djupa insikter och kände att jag måste förändra det mesta…

En oerhörd skrivklåda kom över mig och i början på året började jag blogga, något jag aldrig trodde jag skulle göra ?

Det var inte bara skrivandet som kom, utan även behovet av att hjälpa mina medmänniskor mer.

Då främst de som VILL bli hjälpta…

För i mitt bokslut hittade jag att jag försökt i flera år att hjälpa de, som faktiskt inte vill bli hjälpta! ?

Snacka om att vara korkad! Jag till och med spenderade en massa pengar på det…

Men, inget ont som inte har något gott med sig ?

Det gäller bara att skaffa sig ny luft under vingarna!

Så jag startade året med helt andra intentioner än jag haft tidigare år… ett väligt massa skrivande och byggande av olika hemsidor, webshoppar, kurser m.m.

Detta påverkade så klart mitt vanliga skapande och sommarkollektionen blev uppdelad, vilket var tur nu när man har facit i handen!

Nu har jag snurrat till det lite igen, men här fortsätter jag nu på mitt tidigare inlägg om butiksdöden.

Så vad är det som händer, och hur kunde min nya ”karriär” få ett lyft i detta kaos som råder omkring oss?

Butiksdöden del 2

Butikerna har de senaste åren gått på knäna i.o.m. att vi har slutat att konsumera i överflöd.

Paniken har utbrutit och man har försökt att anpassa sitt sortiment utifrån efterfrågan.

I och med näthandelns framfart har behovet blivit annorlunda…

Du behöver inte springa till butiken i juli för att köpa dunjackan, för du VET att du kan köpa den direkt från varumärket på nätet när du behöver den.

Du behöver heller inte handla den i juli, för du VET att den kommer att vara på rea inom ett par månader…

Vad är det som har gjort att det blev såhär?

Är det bara nätets fel?

Största boven är importen och tillgången av varor.

När vi importerar kläder till en population på 30 miljoner människor varje år (och vi är 10 milj) då blir det ett överflöd som byggs på varje år…

Vem ska köpa alla kläder?

Dödsdansen har pågått i flera år nu, och när vi hamnade i virustiden blev det dödsstöten för många…

Så vad ska vi göra istället?

Det är dags att vakna upp och se hur illa vi har behandlat våra medmänniskor (de som har tillverkat plaggen) samt miljön (alla kemikalier som släppts ut).

Jag blir så stolt när jag ser den nya generationen som går emot denna konsumtionshets!

De söker på second hand och syr om sina kläder, för att de vill vara unika!

Det är dags att vi kliver ur vår masspsykos med att vara ”modelejon” och klä oss likadant.

Börja med att plockar fram symaskinen och skapa igen.

Vi föds alla unika, låt oss leva livet som unika individer också!

Vad har då butiksdöden med mitt nya liv att göra?

Det, kommer jag att berätta i nästa inlägg, eftersom alla vägar bär till Rom…

Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!

Gunilla

den problemlösande och kreativa designern/företagaren på DesignWerket